Debatt på anhörigföreningen VIP

Deltog igår kväll på anhöringföreningen VIP's dialogmöte mellan medlemmar och politiker från landstinget Västmanland och kommuner i Västmanland.
Alla partier utom socialdemokraterna deltog och av kommunerna var endast Arboga, Köping och Västerås representerade. Jag representerade Västerås kommun.

Tyvärr blev det mest diskussion kring landstingsfrågor - även om jag fick lyfta frågan om elevhälsan i skolan och vikten av bra familjestöd under barnens uppväxt och familjens betydelse för en trygg uppväxt.

Det var tydligt att de anhöriga är frusterade över att samverkan mellan kommuner och landsting inte fungerar tillfredställande och jag kan inte annat än att hålla med.
Min uppfattning är att attityderna mellan politiker och tjänstemän har förbättrats under åren och att det finns en gemensam vilja att samarbete utifrån ett fokus på individen som är sjukk.
Jag har lite erfarenhet hur det var förr men jag skräms över hur ofta systemen är viktigare än individen eller patienten. Här är det viktigt att politikerna visar vägen och kräver förändring.

Men samtidigt måste man ha respekt för att det är oerhört stora organisationer där beslut, riktlinjer, attityder och inriktningar ska sippra igenom. Är det då bra med den konstruktion vi har i våra kommuner och landsting?

Som jag ser det så behöver vi medvetandegöra för oss själva vad det är som fungerar bra och vad som inte fungerar bra. Här är toyota-modellen ett bra verktyg - Lean är en annan besnämning. Ständigt ifrågasätta, utvärdera om det som man gör verkligen är bra för den man gör det för.
Dessvärre tror jag att i de flesta fall så harvar man mest på i samma gamla hjulspår oavsett riktlinjer från chefer eller politiker.

Och hur ändrar man det? Inställningen?

Berätta för mig!